minnen från hög stadiet
Gammla härliga minnen man inte vill hällre än att återuppleva samtidigt som man bara vill glömma, allt mörker som blandades med allt ljus, tryggheten i ångestens djupaste hålor och kreativiteten som flöt ut i blod. Går inte att hålla den föredetta ständiga ångesten en hämlighet då man för alltid kommer leva med märkena, dock kommer jag aldrig skämmas över dom, det var ändå den bästa perioden i mitt liv, samtidigt den sämsta. Då man var kung över världen och ingen kunde stoppa än. Ända gången jag får denna kännsla idan är på fyllan då jag springer i trappor. Livet är värkligen en dråg, ju mer och längre du lever destu mer krävs det för en kick.
Bjuder även på en gammal bild från svunna tider, saknar mitt korta spretiga hår ibland
Kommentarer
Trackback
