|
Kapitel 1
Bara Början
Min berättelse är inte trevlig men jag tänker berätta den i alla fall. Eller den är ganska trevlig i början men inte i slutet. Så läs slutet? eller inte?
Allt började dendär kalla decemberdagen. Det fans fortfarande ingen snö ute men det var goda tecken på att det skulle bli det på eftermiddagen.
Den morgonen vid 11 så kom våran klassföreståndare in i klassrummet med en ny elev.
Jag sov som vanligt. Jag hade varit uppe alldeles för länge dagen innan, som vanligt. Ja, allt var som vanligt, tills att han gick in genom dörren. Jag tänkte att det är säkert bara en till jobbig kille som skulle förstöra mitt liv igen så ja hörde bara:
- Det här är N?
Sen somnade jag om.
När den tråkiga SO lektionen var stut väcktes jag av en kompis och vi gick och åt.
När vi kom upp till uppehållsrummet för att spela kort så såg jag hur den nya killen satt ensam i ett fönster. Jag gick fram till honom, bara för att säga hej
- Hej.
- Hej? sa han
- Vill du vara me o spela kort? Sa jag utan att ens ha tänkt på vad jag sa. Det bara va något men killen som va speciell. Han kanske till och med var snäll.
- OK, vist.
Jag hade helt glömt vad jag frågade.
- Ja vill gärna spela kort med er.
Jag tror att han såg mitt konstiga ansiktsutryck och det var därför han påminde mej om vad det var jag hade frågat.
Han följde med och spelade kort med mej och några fler.
- Vad gick du i för skola förut? frågade ja honom när vi hade spelat klart.
- Ja gick på Ånesta men ja trivdes inte så ja slutade.
- Varför trivdes du inte?
- Dom va inte speciellt snälla där?
Jag förstod precis vad han menade. Jag viste hur det var att inte trivas. Jag hade blivit mobbad i sju år innan jag bytte skola.
- Ja vet hur de e att inte trivas. Sa jag med lessen röst
- Ja såg de på dej i klassrummet när ja kom.
- Gjorde du??
- Mm?
Det blev tyst en stund innan jag frågade:
- Ja ska ha paketfäst på skolavslutinigen, vill du komma?
- Visst.
Det gick lättare en vad jag hade trott. Han var inte alls som dom andra killarna i klassen. Han var? trevlig.
Jag viste inte att killar kunde vara trevliga, det hade aldrig hänt i hela mitt liv. Jag hade bara varit gotare i 2 år, men jag hade bara fått kritik för mina svarta kläder, smink och blodiga ärr på armen. Men han verkade se bakom att smink och alla svarta kläder. Han såg mej som den som jag verkligen var. Plus att han var ganska söt, och det hade aldrig någonsin hänt.
Jag trivdes inte hemma och min låssaspappa mobbade mej och ibland så slog han mej. Jag hörde att han och mamma hade pratat kvällen innan. Det här vad jag hörde:
- Det är jävligt tur att Ella inte ska följa med till Thailand. sa min låssaspappa
- Varför tycker du det? frågade mamma
- Hon skulle bara förstöra hela resan! sa han upptjäftigt.
Det som förvånade mej var att inte mamma försvarade mej efter den meningen. Så jag vart såklart jätteledsen och letade reda på mitt rakblad.
Jag tänkte mej inte för och råkade trycka lite för hårt och det blev ett alldeles för djupt sår. Men jag gjorde nio stycken till som också blev alldeles för djupa.
Den morgonen så vaknade jag men en blodig kudde. Det var inte så bra.
Jag letade reda på ett bandars som jag lindade runt armen och gjorde mej i ordning för skolan.
Vid tio på morgonen, i skolan, så började armen kila så jag var tvungen att ta av mej bandarset. Lite av alla såren hade läkt fast i bandarset. Det märkte jag inte först men sen när jag kände något varmt rinna ner för armen så förstod jag att det var sårskorporna som hade spruckit upp. Det droppade blod på marken när jag snabbt gick till tjej toan för att hämta papper. Vi skulle ha jumpa och jag skulle inte vara med så jag hade som tur var inga saker med mej.
Jag trodde att jag hade fått slut på blödningen så jag gick till jumpa salen och satte mej på golvet som vanligt.
Alice skulle inte heller vara med på jumpan så hon satte sej bredvid mej och vi började prata om allment skit. Sen så kollade hon ner på min arm och sa:
- Fan du blöder ju!
Jag kollade ner på min arm och jag blödde som fan.
- Fan! skrek jag
- Dedär kan bli inflamerat om du inte tvättar de. sa Alice. Jag kan följa med och tvätta de åt dej.
- OK? men du får lova att va försiktig. sa jag oroligt
- Självklart!
Det var skönt att ha en kompis som Alice. Vi hade känt varandra i snart tio år och varigt bäst kompisar i nio år.
- AJ! tjöt jag till när hon kom mot såret
Men hon fortsatte som vannligt.
När Alice hade tvättat klart så gick vi och fortsatte att prata om allment skit.
När jumpa lektionen nästan var slut så kom han (nu viste jag vad han hette, han hette Nick) och drog iväg mej som vanligt och sa:
- Vill du skolka med mej från svenskan?
- OK? vi kan gå hen till mej så vi inte blir upptäckta. sa jag trevligt
- Vist!
- Jag måste bara säga till Alice att jag inte kommer på lektionen.
Jag gick och sa till Alice.
Så gick vi hem till mej och kollade på film och år riskakor. Efter filmen så pratade vi om alltmöjligt.
Ja fick veta allt om honom och han fick veta allt om mej.
Han hade t.ex. en flickvän, bodde i bärga och fyllde år bara 3 dagar innan mej.
Han fick veta att jag hade en pojkvän, att jag älskade att sy och att jag inte kunde sätta fingret på vad det var som jag gillade för musik jag berättade till och med mitt mellan namn.
Han var det bästa som hade hänt mej.
Kapitel 2
Bara Slutet
Men sen kom helvetet.
Min pojkvän gjorde slut och min gerbil dog på samma dag. Jag sjönk ner i ett djupt helvete och jag försökte ta livet av mej flera gånger, men Nick var alltid där och stoppade mej.
Jag hade såklart mina kompisar att luta mej tillbaka på, men det kändes bra att det fanns någon kille att lita på i allt det svåra.
Jag vet att han hade en flickvän men jag började gilla honom allt mer för varje dag. Han var det enda jag kunde tänka på. Men han var upptagen med att leva sitt liv med sin flickvän och ville säkert inte ha mej, den deppiga värdelösa goten?
Jag fattar aldrig hur han kunde stå ut med mej.
Min familj verkade älska mej mer och dom hade hittat alla rakblad och sår på armarna så stod jag bara inte ut mer. Jag skickade ett SMS till mina närmaste kompisar dör det stod:
Förlåt men ja klarar inte av att leva ett liv utan kärlek
Ja vet att ni älskar mig men det räcker inte med kompiskärlek
Ja vet att ja förstår era liv nu, men ja hoppas att ni kan förstå
Så snälla gör inte samma sak
Bli inte som mej
Lova det
Ja älskar er alla
Förlåt
Jag skulle precis gå ut till huset där jag skulle hoppa då jag hörde hur mobilen plingade till. Jag hade fått ett SMS från Nick där det stod:
Jag vet vad du går igenom
Jag har varit där
Jag kommer över
Om du hoppar så hoppar jag
Som han skrev i SMSet så kom han bara 10 minuter senare.
Han drog in mig på mitt rum och la ner mej på sängen.
Så han kysste mej och jag blev varm i hela kroppen.
- Men du har ju en flickvän. sa jag
- Ja men ja älskar ju dig! sa han
- Men endå.
- Vill du inte vara min älskling? frågade han och såg både lessen och glad ut.
- Jo, men känns det inte fel att kyssa någon annan?
- Nej, inte dej.
Han kysste mej igen och allt kändes så perfekt.
- Vill du fortfarande hoppa? frågade han
Jag nickade tyst och jag kände hur min kajal började rinna.
Vi smög ut genom dörren.
Klättrade upp på ett nästan färdigbyggt hus.
Han tog min hand och kysste mej igen.
Sen tog vi ett steg framåt.
Den kvällen hoppade han och jag.
Vi såg aldrig ljuset igen.
Men vi var lyckliga, i helvetet.
Slut
|
