Glas Äpplen

*

Allt jag håller kärt faller sönder framför mina ögon.

Som att se ett hus brinna upp och veta att allt man älskar försvinner.

Om man tar ett steg framåt så fräser elden åt en att försvinna, om man backar ett steg så skriker allt man älskar förtvivlat att man ska komma och rädda dom.

Man kan inte blunda eller hålla för öronen, man kan inte gömma sig.

Det bara finns där och det enda man kan göra är att titta på.

Titta på och veta att om man hade kommit lite tidigare så hade man kunnat hindra de. Tomheten och förtvivlan tränger in i hjärtat och kvar blir ett tomt skal som handlöst ramlar runt i mörkret med den förtvivlade och onda elden för alltid brinnande i ögonen.

Slutet är nära och alla vet det.

*

Så skönt att äntligen få ligga i min älskade Kins famn igen. Det känns verkligen som att allt har fallit på plats. Allt kommer att bli bra.

Så mycket har hänt på dessa två år vi varit tillsammans. Det som började så bra blev så fel. Heta kyssar i skuggan under en trappa blev till otrohet, fylla och självmords försök. Men nu är allt bra igen. Jag kan ligga i min älskades famn. Så vacker…

-         Vad tänker du på min älskade? frågade Kin med sin varma drömmande röst.

-         Dig, mig, allt, svarade jag drömmande. Vad tänker du på älskling?

-         Dig min älskling, bara dig min älskade Minna.

Min älskade Kin, Kintayo Matagu, nu blir nog allt bra, bara du och jag igen.

Hans vita katt Su kom in genom dörren med den svarta Shi hack i häl. Från köket hör man Kins mamma laga mat. Ingen skriker eller gråter. Inga katter som fräser. Allt är tyst och lugnt. Det ända man hör ar skramlandet från köket, Marilyn Mansons hesa röst som kommer från högtalarna och de två spinnande katterna vid våra fötter.

Senare på kvällen, när jag ska ta min jacka, trycker Kin upp mig mot väggen. Han flätar in sina fingrar i mott långa midnattslila hår och jag stryker bort en svart hårslinga från hans kind. Han pressar sina varma mjuka läppar mot min blekt rosa mun. Efter den heta kyssen drar han sina läppar över min bleka kind tills han når mitt öra där han viskar:

-         Imorgon så går vi ner på stan och köper sushi. Sedan så stannar jag hos dig över natten.

Jag nickade ivrigt och kysste honom igen. Sedan gick jag ut genom dörren och in i den mörka svala vårnatten.

Nästa morgon vaknar jag tidigt. Jag hörde talgoxarnas cykelpumps liknande sång, Precis när jag ska vända mig om för att somna om så ringer mobilen.

-         Hallå? kraxar jag fram.

-         Hej älskling, svarade Kin lågt. Kan du komma och öppna dörren?

-         Kommer snart älskling.

Jag satte på mig ett par trasiga mjukis byxor och öppnade dörren. När han kom in så tog han mig runt midjan och Kysste mig. Vi gick in i mitt rum och la oss in min säng.

-         Så romantiskt med svarta och mörkröda lakan Minna, sa han med ett morrnade ljud efteråt.

-         Kom hit, svarade jag och tog tag i hans svarta skjorta och började dra honom närmare mig.

Han la sig försiktigt över mig och kysste mig likt en vampyr på halsen och gick långsamt upp mot mina läppar. Han kysste mig långsamt samtidigt som hans högerhand smög sig upp under mitt linne.

Jag kommer aldrig att sluta älska min Kin och han kommer aldrig all släppa taget om sin kärlek till mig.

Några timmar senare, när solen stod högt på himlen, så började vi göra oss i ordning för att gå ner på stan.

-         Minna, älskling? frågade Kin. Kan inte du sminka mig också?

-         Självklart älskling, men jag vill sminka mig själv först, svarade jag. Vilken färg ska jag vara idag?

-         Du ska vara lila, lila som natten.

-         Vill du ha någon färg älskling?

-         Jag vill vara röd, röd som blod, svarade Kin med ett leende som visade hans vampyrkiknande tänder.

-         Allt för dig älskling.

Efter att jag hade sminkat oss båda och fixat våra hår var det dags att gå ner på stan.

Det hade äntligen börjat bli varmt och men man kunde dessvärre bli solbränd igen. Så jag fällde upp mitt parasoll och tog Kins hand medan vi gick ner på stan. Vi gick in på vårt favorit sushi ställe och beställde take away.

Vi gick och satte oss i skuggan i stadens park. Sushi har nog aldrig smakat godare. Jag såg på min älskade Kin i smyg. Så vacker…

-         När vi har ätit upp så går jag hem och hämtar tandborsten, sa Kin och bröt vår tystnad. Du kan väll gå till Elsas så länge. Jag hörde att Hellen, Vincent och några mer skulle dit idag.

-         Ok, svarade jag med munnen full av sushi. Men skynda dig tillbaka.

Vi åt upp sushin under tystnad, kysstes och skildes åt. Jag började gå ner till Elsas och Kin upp till sig.

När jag tillslut nådde fram till Elsas träffade jag Hellen, min bästa vän, Vincent, Kins bästa vän och massor av andra som vi brukar prata med.

När jag hade väntat på Kin i nära en timma så började jag bli orolig och bestämde mig för att gå och leta reda på honom.

Jag gick snabbt uppåt stan och till slut så såg jag siluetten av min älskade.

Då hörde jag hur det smällde till.

*

När jag äntligen nådde fram så var det redan för sent. Allt var för sent. Hon föll och jag kunde inte röra mig. Min älskade Minna föll och jag kunde inte röra mig. Jag hade fryst fast i marken och kunde inte röra mig.

Allt jag någonsin drömt om föll blödande ihop på marken mitt framför mina ögon.

Tillslut lyckades jag springa fram och fånga henne i min famn. Men nu var allt för sent.

*

Efteråt, senare samma kväll, fick jag reda på att min älskade Minna hade blivit skjuten av en man med schizofreni.

Alla våra drömmar var nu borta, min älskling var död och skulle aldrig mer komma igen. Borta. Död…

*

Vad kan man göra mer än att ta emot kramar från sin bästa vän? Vad kan man göra mer än att falla handlöst i mörkret?  Vad kan man göra mer en att ta en överdos sömntabletter och rista in sin älskades namn i sin arm och långsamt försvinna in i tomheten?